”Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Joh 3:16
Så älskade Gud dig att Han gav dig sin ende Son. Så älskade Gud mig att Han gav mig sin ende Son. Så älskar Gud oss.
Vad gör det här med oss? Mitt värde? Att vara den älskade. Det är utgångspunkten för oss. När vi som församling ska försöka nå utanför kyrkdörrarna så behöver den här grunden finnas. Den skapar en grundton, en grundtrygghet i våra liv. Vad är det som är sant om dig och mig? Är det våra tankar om oss själva? Det som kanske vill trycka ner oss, få oss att skämmas? Det sannaste som kan sägas om både dig och mig är vad Gud säger om oss. Du är skapad underbart, du är dyrbar. Alltigenom älskad. Kanske du som läser det här tänker: risken är väl att vi alla blir introverta och fastnar i vilka vi är och hur det är med oss. Men det tror jag inte alls. Att mer och mer landa i att Gud på riktigt, på djupet älskar oss gör oss i stället trygga. Kärlek driver ut rädsla. Guds kärlek ger oss kärlekens ögon, Guds kärlek är förutsättningen för att vi ska kunna älska andra. Och det om något är väl något vi vill ge till andra. Bara för att du är en människa, bara för att du är du, är du älskad. Gud ville dig, tänkte dig, formade dig.
Jag önskar för egen del att den grundtonen skulle höras mer i mitt liv, att jag skulle låta Gud älska mer och mer av mig. Ok, Gud älskar redan hela mig, men mitt arbete handlar också om att låta mig älskas, så att den kärleken från Gud mer och mer kan forma mig.
Du är alltigenom älskad mitt barn. Ingenting kan hindra mig. Du är alltigenom älskad. Min kärlek genom dig, varenda fiber i din kropp. Du är alltigenom älskad. Du är alltigenom önskad mitt barn. Ingenting kan hindra mig. Du är alltigenom önskad. Min önskan att just du skulle bli till, varenda fiber i din kropp. Du är alltigenom önskad. Du är alltigenom sedd mitt barn. Ingenting kan hindra mig. Du är alltigenom sedd. Och det jag ser det älskar jag, varenda fiber i din kropp. Du är alltigenom sedd. Du är älskad, önskad, sedd mitt barn. Ingenting kan hindra mig. Christina Andersson