”Vi är leran och du har format oss,
vi är alla ett verk av din hand”. Jes 64:8
Jag fortsätter med tankarna från Risto Santala. Leran måste bearbetas för att kunna formas av krukmakarens hand. Men den behöver vara villig att formas. Det sker genom knådningen, och den efterföljande vilan. Då har leran blivit elastisk, smidig och seg. Om man hoppade över det här stadiet, skulle leran smulas sönder vid krukmakarens beröring. Den bearbetade leran får alltså inte genast komma på krukmakarens bord. Den måste läggas åt sidan och liksom ”jämna” sig. I vrån väntar den ihoprullad under tyg på sin tur. Tänk så många gånger leran måste vänta!
Gud jobbar med oss, på olika sätt i våra liv, i olika steg för att vi ska bli det Han vill att vi ska bli. Att vara ”satt åt sidan” är inte samma sak som att bli förkastad. Tänk bara på de andliga gestalterna i Bibeln, vad de får vänta! Just väntetiderna ”torrperioderna” och sättet på hur vi använder våra livs vanliga, stilla vardagsstunder gör oss till dem vi är som kristna, där formas vår karaktär. Leran gör uppror mot tvång, den går inte att gjuta i formar. Om man inte på en fabrik tillsätter vissa ämnen, men hos krukmakaren går det inte. Den bör fås att samtycka till sin form, och det är vilan som gör det möjligt. Gud gör så med oss också. Han inväntar oss, tålmodigt. Känner du dig som en formlös klump i en vrå i Guds verkstad? Gud är villig att genast ta oss i sina händer, men det är vi som behöver tid för att vårt inre ska slå sig till ro och stilla sig, så vi kan ta emot det Gud vill göra med oss.
”Nej, jag har lugnat och stillat min själ,
jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.” Ps 131:2
Tänk att få komma till en sådan tillit och förtröstan! Gör Herre det Du vill. Jag är i Dina barmhärtiga och nådiga händer.