”Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete med drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det.” Jer 18:2-4
Jag har funderat över vad som formar oss. Vad gör oss till dem vi är idag? Vad gör oss till dom vi är imorgon? Omständigheter är det första ordet som dyker upp. Det kan handla om jobb, familj, ekonomi, olika val vi gjort som format oss och fört oss till den plats vi är idag. Men även det vi inte valt; uppväxt, sjukdom osv. Vår personlighet, våra gåvor, våra styrkor och våra svagheter formar oss. Annat som formar oss är förstås det vi tar in, det vi lägger ner tid på, de röster vi lyssnar till. Kanske är det så att de tuffa perioderna i livet är de viktigaste i hur vi formas? Kampen, stormen eller vilket uttryck du nu vill ha, kan göra oss ännu mer beroende av Gud. Kantigheter slipas av, lite oväsentligheter skalas bort. Jesus Kristus själv får lysa ännu starkare genom oss. Har läst en klyscha, som har mycket sanning i sig. I lidandet och svårigheterna förbittras vi eller förbättras. Förbittras eller förbättras. Det ligger en del i de orden. Som kristen räknar jag med och hoppas på att Gud formar mig, idag, mitt i livet. Den helige Ande är verksam i ditt och mitt liv. Bibeltexten talar om vårt liv med Gud som krukmakaren och vi som leran. Den bilden är ganska talande och tydlig. Och inte minst trösterik.
Jag har läst Risto Santalas texter om lera och krukmakeri. För att arbeta med lera, måste man först få tag på den. Risto följde med en krukmakare och såg till sin besvikelse hur denne samlade ihop kalkhaltigt stenkross – hur i hela friden skulle det kunna bli till lera? Först blötlades stenkrosset i gropar och sedan lades det i plåttunnor som delats på längden och så tvättades den i vatten genom krukmakarens händer. Han tog bort hårda stenflisor som annars skulle förstöra lerkärlen. Att slarva med det här momentet skulle få ödesdigra konsekvenser senare. Efter silningen genom händerna skulle leran tillbaka till gropen för att soltorka. Därefter började den egentliga bearbetningen. Högar av lera bars in i arbetsrummet, som formades till ett brett bröd, knådades och boxades, kanske plockades någon ytterligare stenflisa bort som skulle kunna förstöra senare.
Då jag läste om det här, upplevde jag hur väl bilden kan stämma med våra liv. Vad är det som är vasst i ditt och mitt liv? Vad skaver? Synd, skuld, skam och sår. Gud vill ta hand om flisorna. Rena oss, hela oss och upprätta oss. Det behövs för att vi ska kunna bli det Gud vill. Han har goda planer för dig och mig. Han vill det bästa och jobbar för att vi ska bli mer och mer lika Jesus. Så mycket i våra liv handlar om ett tillåtande av att Gud får göra sitt verk. Att Gud får handla med oss och forma oss till det han vill. Att ge upp sitt eget och ta emot och tillåta.
”Vi är leran och du har format oss,
vi är alla ett verk av din hand.” Jes 64:8