Nu har jag berättat om lera, hur den bearbetas, och ställs åt sidan i olika omgångar för att mogna. Och hur den får torka för att kunna utstå eldprovet i ugnen. Men hur är det med de av oss som endast känner sig som sönderslagna lerkärl, där livet just nu känns som om det består av skärvor?
”Jag är bortglömd som en död,
jag är som ett krossat kärl.” Ps 31:13
Det finns en enorm tröst i berättelsen om leran. Den blir aldrig obrukbar eller värdelös. Leran kan bli förstörd i krukmakarens hand, leran kan gå sönder både i ugnen och i användningen, men den kasseras inte, utan sätts bara åt sidan för att åter vänta på sin tur. Lärlingen hade som uppgift att omsorgsfullt krossa det redan sönderslagna kärlet i små skärvor. Det var ett viktigt arbete. Massan siktades till torrt lermjöl, med jämnstora korn. Av de sönderslagna kärlen och den krossade skärvorna gjordes de bästa kärlen. Leran kan brännas och krossas upp till tjugo gånger, och varje gång blir resultatet bättre keramik. Färgerna kan försvinna men inte guldfärgen. Det arbete som verkligen är av Gud, det bevaras och går inte förlorat. Vi får börja om igen. Skärvorna i våra liv är inget skräp. Jag tänker mig att Jesus varsamt plockar ihop skärvorna i ditt och mitt liv , och med sin mjukaste och varmaste röst säger han: ”Vi börjar om. Det bli ännu bättre nu”.
Följande rader är från Kristina Bergvalls sång: ”När livet gör mig illa”.
Vägarna i livet har lett mig dit jag är
Lagt på mina axlar bördan som jag bär
En sönderbruten vinge kan inte flyga hem
Du gjorde mig till någon, nu vet jag inte vem
När livet gör mig illa vad gör Du i mig då?
Vad skapar Du inom mig, när ingen tittar på?
Tyngd av mina sorger, bruten inuti
När ska jag få va den jag ämnades att bli
En sönderslagen kruka vem använder väl den?
Kan den nånsin lagas och tas i bruk igen?
Livets dunkla vägar bryter mig itu
Detta enda jag vet, själens hopp är Du
En sönderbruten mänska, vad värde har väl jag?
Kan Du ge Din kärlek till nån som är så svag?
När livet gör mig illa vad gör Du i mig då?
Vad skapar Du inom mig, när ingen tittar på?
Ser Du djupet i mitt hjärta,
det som ingen annan når?
Kan Du hela det som brutits,
kan Du läka mina sår?
Säg ser Du såret i mitt hjärta,
ser Du det som gått itu?
Kan Du laga det som brutits,
vill jag möta Dig just nu